Att sy är en själavårdande handling

Varje gång jag besöker en workshop blir jag positivt påmind över hur bra det är att samlas ett gäng och dela erfarenheter, tipsa varandra, prata tyg, modeller, mönster och förstås så väldigt mycket annat som bara blir i mötet med nya människor!   Igår var jag hos Andersson & Hjalmarsson i Ulricehamn och deras första workshop i kanonfina lokaler, inte sista gången de har det är jag alldeles övertygad om!  Viktoria med personal är genuint glada över att bjuda in oss till sitt stickeri och berättade om processen från garn till färdig metervara. Supergod mat bjöds vi på av kocken/allkonstnären Stefan som dessutom sydde sig (eller inte till sig själv) en orange UllaBritt. För några av oss var det första gången med workshop i sömnad, andra hade varit på flera innan och alla med varierande sömnadserfarenheter. Det är så det ska vara, alla är välkomna och sömnadsglädjen sprids när man har flera runt omkring sig som brinner för hantverk!

Jag startar 2018 med erfarenheter rikare om min fysik och kapacitet, förra året blev acceptansens år och nu känns det spännande med nya utmaningar. Jag har en rullstol som hjälpmedel när det behövs för att spara på energin till att vara Anna-Karin, det är inte alltid helt lätt att vara de som står mig nära pga oro och frustration över min alltför stora brist på insikt men tillsammans är jag hyfsat säker på att vi kommer lyckas ♥♥♥                                                                               

Nu är det framåt som väntar!           

Och dessutom har jag två sköna bönor vid min sida som håller i workshops – Carina Karlsson & Christina Hedlund och nu drar vi igång vårens kurser!                              Ha det gott, Anna-Karin

Vårens workshops i Alingsås och Borås

Vårens workshops i Alingsås och Borås

Beslut

Beslut – låter på något vis så definitivt, att något verkligen är bestämt… ett ord som jag har en märklig relation till.            

 Viktigt när det gäller politik, infrastruktur, skolan, sjukvården – absolut och det ska vara tydligt för att kunna efterföljas!  

Men, så handlar det plötsligt om mig själv och då blir det fan så mycket svårare! Det är nästan i nivå med ordet acceptans!      

Och det har ju varit min utmaning under året att just ”acceptera”… det har inte varit enkelt att förstå/inse – jag har en ryggmärgskada som påverkar mitt liv så mycket mer än jag har velat tro under de 25 år som jag förnekade och sköt bort smärtan. Det blev istället någon slags kamp emot smärta/spasticitet och begär av att kunna prestera så mycket mer än jag egentligen hade fysiska möjligheter till. Självklart hade det för mig förmodligen inte kunnat vara på något annat sätt, mitt driv har gett mig många möjligheter och upplevelser genom åren som jag inte hade velat vara utan!

Men det är det som kom efteråt som jag väldigt gärna velat vara utan, hjärntröttheten.                                                                

Den kom utan att be om lov ( ja, det finns de i min omgvning – typ de flesta – som säger att de inte alls är förvånade)  men min själ/kropp/hjärna sa inte ja utan tror att jag fortfarande kunde driva projekt, även om de var i mindre skala.

Det funkar inte.              

Så nu har jag äntligen tagit ett beslut!                                                                                                                                                         Med hjälp av Anton och Carina kommer jag att dra mig tillbaka och lämna över mitt älskade AnnAn Design i goda händer, ett tag till att börja med. Min son Anton kommer att packa och skicka mönster, Carina ” Britten och Jag” kommer att svara på mail och vara aktiv på vår FB-sida /FB-grupp.

Det känns så tryggt att lämna över till dessa två, Anton jobbar från vår ateljé och Carina tolkar mina mönster så fantastiskt med olika textilier och kvalitéer. Hon skapar inspiration som heter duga!

Nu ska jag ägna mig åt att bli frisk, sy en del plagg, skissa på nya modeller ( det flödet går inte att stänga av i hjärnan, mår som bäst när jag skapar på ett eller annat sätt)  skriva här om sömnad, meck och dricka mycket kaffe på altanen.  Bara det slutar regna!

Allt gott, Anna-Karin

En härlig, glad känsla när vi fotade nya modeller i somras, det är i skapandet som jag mår bäst!

                            

 

 

Sommaren kom tillbaka idag!

Och visst får man lust att sy sig en klänning då!

På lördag firar vi min älskade storasyster som blir 60 år och jag ska sy mig en Lina med spetsöverdel och ärm i ljus turkos. Mönstret till överdel och ärm kan du beställa separat ( 75 :- inkl frakt ) till tunikan Lina. 

Alla klännings- och tunikamönster har du 20 % rabatt tom söndag 21 maj!                                                                                         Beställer gör du som vanligt via mail till info@annandesign.se eller skicka ett meddelande på FB-sidan.                                       Uppge ditt namn, adress, mobilnummer eller mailadress och förstås, vilket mönster och storlek du önskar!                               Fakturan skickas med paketet.                                                                                                                                                                                    önskar dig en skön dag, Anna-Karin

Mjuk viscosespets med tvättat linne

   Tunika Lina som klänning med överdel och ärm i vacker spets

Fredagskänslan……

…..hittar liksom inte rätt?  Du vet, när man kan börja planera för att gå hem till helg ungefär vid lunchtid, delar helgens planer med dina kollegor runt lunchbordet. Vad ska ätas till fredagsmyset? Vem ser på Mello/vem avskyr spektaklet? Någon äter inte ens lunch för att den personen redan jobbat in och sticker från jobbet före fredagsfikan, kanske för en weekendtrip till Barcelona?

Den känslan är ytterst svår att hitta när man inte har några kollegor att fredagsluncha med….   när man blivit tillsagd att jobba väldigt lite och just idag inte hade ork nog att åka till ateljén, ens för att fredagsfika. Det är ju på det viset att det är sant, vissa dagar funkar sämre när man har en kropp som inte funkar riktigt som den ska ♥  Då får fredagskänslan komma under skogspromenaden i ösregnet istället, går ju också bra!

Häromdagen hade jag besök i ateljén av min färgstarka, kloka,fina vän Carina som har BrittenochJag

Hon är en inspirationskälla med mönster- och färgkombinationer som sitt signum.   En klänning som jag tidigare sytt åt Carina är Lillemor och nu fortsätter hon att inspirera många med sina fina kombinationer, tom jag – som för det mesta klär mig i svart, på senaste tiden kanske i turkosa toner, enfärgat – har tyg införskaffat att sy en Lillemor som tunika av! Nästa vecka blir det att sy några nya plagg till mig själv, har jag tom lovat mig själv – och löften måste man väl hålla, även de till sig själv?

Glada dödskallar i favoritfärger

Glada dödskallar i favoritfärger

Vi har tillsammans startat en FB-grupp ” Vi syr med AnnAn Design mönster” och så fantastiskt det har startat med bilder på plagg som sytts av mina mönster, frågor, tips och ideér.  Såå roligt och plötsligt var det närmare 100 medlemmer, fantastiskt!

Med ytterligare en tonåring med ny-införskaffat körkort i huset minimeras tillgång till bil betydligt. Med bedjande hundögon , huvudet på sned och vänlig röst frågas det om inte bilen kan få lånas för att ta sig till praktiken halvsju på morgonen…? Moderen försöker stålsätta sig och mumlar något om nyttan av att cykla för att stärka kropp och knopp men inser att hjärtat blöder för denna lilla ( 180 cm långa) bäbis och säger ja till billån.  Det är Cykelmässa i Göteborg i helgen, man kan prova elcyklar så det passar ju bra med en utflykt dit, det är dags att skaffa en elcykel och börja cykla igen. Med en motor på kan det funka ♥  Vem vet, så småningom kanske jag kan cykla till ateljén? ( man ska väl ha högt ställda mål har jag hört)

Trevlig fredag, Anna-Karin

 

 

Börjar blogga….eller?

Jag har inte skrivit något här på länge ser jag...
Anledningen är att jag tvingats stanna upp ett litet ögonblick.
Jag är inlagd på Rehab sedan början av januari, 
efter 25 år har det blivit dags att ta till mig min skada.
(kunde här använt ordet acceptera men väljer konsekvent bort det då det är ett -för mig- 
mycket laddat ord) 
Jag är gående ryggmärgskadad  
det har jag förträngt/inte fått veta/motat bort under alla dessa år som gått.
Visste inte förrän i höstas att det faktiskt finns en benämning på någon som mig?

Rehabstylad?

Min kropp och hjärna har sagt "-Stopp!!!Vi ställer inte upp 
längre på ditt sätt att köra slut på oss, tyvärr!
Och då måste jag hitta sätt att göra de tillmötesgående igen,
annars blir det väldigt svårt att fortsätta vara jag.
Så, nu är mina älskade industrisymaskiner sålda och jag kämpar 
med tålamodet när jag syr på den nyinköpta , begagnade orange 
Huskvarna lilla symaskinen. Det tar såå lång tid att sy en söm, 
klippa alla trådar med sax...
Fast det är ju just precis så som kropp och hjärna vill ha det,
lugn och ro, återhämtning så resan är påbörjad...
Jag kommer nu att fortsätta skriva här om sömnad, mönster, 
textilier, ond rygg, stickor, frustration över att inte fungera 
som man önskar, nya modeller som poppar upp i tanken för att 
sen bli till nya mönster och förmodligen om andra saker 
som också gör livet härligt!

Terapiarbete på Rehab

Ha det gott, Anna-Karin